”Vi lovar Gud för att våra systrar i församlingen har blivit bönekrigare. På morgnarna, men även på kvällarna samlas vi till bön. Vi ber för olika nationaliteter och för de Centralasiatiska länderna. Bön har blivit en del av våra liv. Bönen flödar från våra hjärtan. Lovad vare Gud som fyller våra böner även om vi kämpar med svårigheter i livet. De flesta som är med i bönegrupperna är fattiga. De arbetar hela dagarna bara för att få mat för dagen till sina familjer. Dessa svåra omständigheter håller dem inte tillbaka från att vara en del av en bönegrupp som ber för människor som är fattigare än vad de själva är. Det viktigaste är att våra namn finns i livets bok i himlen. Vår Herre är vår försörjare! En av våra systrar i vår bönegrupp har fem barn. Hon är den enda i familjen som arbetar för att familjen ska kunna få någon mat. Hennes man bryr sig inte om familjen. Hon var tvungen att lämna honom eftersom han är missbrukare. När frisörsalongen där hon arbetar var stängd under fem dagar visste hon inte vad hon skulle göra eftersom det var den enda plats där hon kunde tjäna pengar. När hon berättade om sin situation för oss bad vi tillsammans. Under fem dagar fick hon arbeta som vårdare hos en äldre kvinna som behövde hjälp. Oturligt nog så dog den äldre kvinnan. Men innan kvinnan dog berättade vår syster om Jesus för henne. Den äldre kvinnan tog emot honom och dog i frid. På så sätt var vår systers problem helt i linje med Guds vilja för henne. På grund av hennes problem kunde hon dela evangeliet med en annan person som var döende. Prisa Gud!”