Bön för Ukraina

23/oktober/2019 | Europa, TWR, Ukraina, Women of Hope

I början av hösten var TWR:s partner från Europa, Nordafrika och Mellanöstern samlade till en konferens i Bratislava. Varje morgon inleddes med bön för tre länder. När det blev den ryske ledarens tur att be sa han: ”Det är ett privilegium för mig att få be för Ukraina.” Det blev en berörande påminnelse för alla närvarande om att kristna tillhör ett annat rike, Guds rike, som sträcker sig bortom krig och konflikter, ett rike där alla är systrar och bröder i Kristus.

Kriget i Östra Ukraina har rasat sedan 2014 och FN uppskattar att 13 000 människor har dött under denna period. Skolbarn drabbas hårt när skoldagarna störs av granateld och skjutningar. Barnen är alldeles för rädda för att kunna lära sig något. De utsätts ständigt för livsfara och risken för livslånga trauman är överhängande.

I Lugansk, som är en självutropad stat i östra Ukraina, är alla evangeliska grupper och organisationer förbjudna. Baptister har direkt betecknats som extremister och anklagats för band till Ukraina och väst.  Troende som vill samlas i hemgrupper, på vindar eller i källare, utsätts för repressalier. Kyrkor får inte får delta i någon form av missionsarbete eller annan offentlig verksamhet och går därför under jord.

Det innebär att många är internflyktingar i andra delar av Ukraina. Det bästa vapnet kristna har är att gå bönens väg. Kyrkoledare uppmanar att stå eniga i bön för kristna i detta område.  I övriga Ukraina är det tillåtet att sprida evangeliet, men det är inget som tas för givet. Norea Sverige har under många år förmedlat gåvor till TWR i Ukraina för att kunna sända radioprogrammet Women of Hope. En äldre kvinna skrev till studion i Kiev:

En gång sa ni i programmet Women of Hope att bön inte är det enda sättet att prata med Gud. Ni föreslog att man kan meditera och berätta om bördorna man bär på i sitt hjärta. Det är exakt vad jag gjorde. Jag sa till Gud, ’Jag har blivit gammal (82 år) och det är svårt för mig att ta mig till gudstjänsten i kyrkan.’ Ibland lutar jag mig över Bibeln för att läsa Guds ord och bli stärkt. Jag pratade med Gud och han inspirerade mig eftersom jag behövde så mycket stöd av honom. Sedan hade jag en dröm. Det var som om jag bar runt på en stock. Den var så tung att jag inte ens kunde flytta mina fötter, så jag kastade iväg den. Jag vaknade och började gråta. Jag började be eftersom jag hade misslyckats att bära stocken ända till slutet. Jag förstod inte varför jag hade den drömmen. Nästa dag förberedde jag mig för att gå till kyrkan klockan halv tio. Min svärdotter frågade varför jag skulle gå dit så tidigt. Jag svarade att jag ville vara först i kyrkan. Hon sa inget annat. Efter en stund i kyrkan såg jag att min svärdotter steg in. Hon satte sig bredvid mig, tog en psalmbok och började sjunga. När gudstjänsten var slut ställde hon sig upp och sa till mig: ’Jag kom hit för att omvända mig.’ Nu går vi till kyrkan tillsammans. Prisad vare Gud!

Texten är skriven av Maggan Johansson för ett utskick 2019
Foto: Sasha Maksymenko

Sök efter ämne eller titel

Sök efter kategori