2016-09-21

Såld av mannen hon älskade

untitled-design-12– Tre främmande män tvingade mig att öppna dörren. Därefter stormade de in och våldtog mig, en efter en. Mannen jag trodde var min käraste hade sålt mig till dem. Jag såg honom aldrig igen. Detta var början på Klaras mardröm, då hon blev ett av många offer för människohandeln i Europa.

– Männen kunde lika gärna ha rivit ut mitt hjärta och trampat på det. På hotellrummet i Grekland, många mil bort från den fattiga landsortsstaden som var mitt hem, försvann mina drömmar. Jag skulle bli läkare, som pappa alltid önskade för mig medan han levde. Jag gjorde bra ifrån mig i skolan, men min familj hade inte råd att låta mig gå på universitetet.

Förälskad och förblindad
När jag mötte drömmannen trodde jag att livet skulle ta en ny vändning. Jag såg inga varningssignaler, inget rödljus. Jag var sjutton år och blev behandlad som en prinsessa av en man som lovade att alltid älska mig. Jag var förälskad och levde på rosa moln, förblindad av de många kärleksförklaringarna, gåvorna och blommorna. Nu skulle jag kunna bli läkare, trodde jag, och gifte mig med mannen som förstod mig helt och fullt. Jag behöll lyckan för mig själv, i fruktan för att min familj skulle stoppa oss. De tyckte att jag var för ung, på goda grunder, men jag klarade av att utan problem dölja våra planer på att flytta till Grekland.

Passet hade han ordnat, eftersom jag var minderårig. Efter ett dygns resa kom vi över gränsen till Grekland och tog in på ett hotell. Jag borde vila på hotellrummet, sa han till mig. Han skulle träffa en kamrat som skulle se till så att vi fick arbete och bostad. Enda smolken i glädjen den dagen var min familj. Jag bekymrade mig för om de någon gång skulle kunna förlåta mig. Skulle de överhuvudtaget någon gång få reda på var jag var? Men jag sköt undan dessa tankar så gott jag kunde.

Efter den morgonen såg jag aldrig min älskade igen. Samma eftermiddag tvingade tre främmande män mig att öppna dörren. Sedan stormade de in och våldtog mig, en efter en. Mannen som jag trodde var min käraste, hade sålt mig till dem. De hade mitt pass och andra dokument som bevis, själva kvittot på mig.

Mindre värd än en smutsig hund
Fruktan, hopplöshet, skam, smärta. Jag kände av alla dessa känslor tiden framöver. Fruktan för att dödas om jag rymde. Hopplöshet för att drömprinsen var borta. Ingen kunde hjälpa mig här. Skammen över att mina bröder skulle anse mig värdelös om de visste att jag var prostituerad. Smärtan varje gång jag blev våldtagen, tårarna inom mig, slagen mot min hud.

Jag flyttades till ett annat hotell, tillsammans med flickor från Moldavien, Ukraina, Ryssland och andra europeiska länder. Några av dem hade jobbat där i nästan fem år. Hallickarna tvingade oss att betjäna tjugofem män om dagen. Hela dagen var vi fångar som bara väntade på dem. Jag kände mig smutsig. En dag trotsade jag rädslan och försökte fly. Straffet när jag blev infångad var att leva utan vatten och mat i en hel vecka.

Många långa och sömnlösa nätter senare såldes jag till en man i en annan grekisk by. Här skulle jag få tag på kunder på gatan. Jag och de andra flickorna riskerade hänsynslös tortyr om vi inte betjänade femtio män om dagen. Hallickarna tog alla pengar vi fick – vi var slavar på alla möjliga sätt. Jag kände mig för smutsig för att be, trodde att jag var värdelös. Mina bröder skulle kunna döda mig för att bevara familjens heder. I min kultur är en prostituerad värd mindre än en smutsig hund. Jag övervägde att ta mitt eget liv, men var inte tillräckligt stark.

Räddad av en grekisk ängel
Allt skulle ändra sig när jag mötte en grekisk kvinna. Hon ljög för hallickarna på gatan där jag jobbade och sa att hon bara pratade med mig för att jag påminde om hennes egen dotter. I själva verket viskade hon i mitt öra, medan hon gav mig en kram, att hon ville hjälpa mig att rymma. Jag måste vara på plats på samma ställe och tid veckan efter.

Jag började så smått tro att det fanns en utväg. De följande dagarna behandlade jag alla med respekt för att behålla deras tillit. Veckan efter var jag på plats och väntade på min räddande ängel. Hon hade sänt en ung man. Allt gick enligt planen, men jag var ändå rädd. Tänk om jag blev tagen av en annan hallick? Skulle jag be honom stanna bilen? Men jag fortsatte hoppas.

Äntligen stannade bilen och jag kände igen den grekiska damen som log åt mig. Samma natt körde hon mig till den albanska gränsen och informerade polisen. Jag var trygg, och en två år lång mardröm var över.

Nu, fyra år senare, ser livet helt annorlunda ut. Mina vänner i Projekt Hannas bönenätverk hjälper mig mycket. Jag har klarat av att fullfölja gymnasiet, så att jag kan bli läkare. Mina vänner uppmuntrar mig och ber för mig. Fortfarande är mina sår djupa, och jag kämpar med självmordstankar. Men jag litar på Gud nu. Jag vill fortsätta att be med mina vänner, och hålla fast vid min nya tro. Gud har gjort mig till en ny skapelse.