2016-01-12

Ny app för asylsökande

En smartphone är för många flyktingar den viktigaste ägodelen.

– När jag bodde i Migrationsverkets lägenhet hörde jag kyrkklockorna ringa i närheten. Något i mitt hjärta sa att jag måste gå till kyrkan, men jag var rädd och vågade inte. Jag var rädd att människor skulle titta på mig och undra varför jag kom till kyrkan. Jag var ju muslim.

Johannes* lämnade Afghanistan och kom så småningom till Iran. Han fick ett arbete och hans chef lärde honom engelska. En dag sa chefen att han måste resa till Europa.
– Jag visste inte vad Europa var för något, skrattar Johannes.

Resan gick via Turkiet till Grekland där han stannade några år. I början sov han i skogen och rädslan för att bli upptäckt var ständigt närvarande. I Grekland träffade han några personer som sa att de var från kyrkan. Johannes minns att dessa människor regelbundet kom för att ge honom och andra flyktingar mat och kläder. Han gav sig iväg till Italien. Även där fick han hjälp av kyrkan. Detsamma hände i Frankrike. Under sin färd genom Europa fick han någonstans en bibel på engelska.
– Jag läste och läste och läste. Hela huvudet var fullt av frågor när jag kom till Sverige, berättar Johannes.

Kyrkan visade vägen

En lördag tog han mod till sig och gick till en kvällsgudstjänst. När han lämnade kyrkan sa kyrkvaktmästaren:
– Kom tillbaka imorgon klockan elva så kan du få hjälp med översättning.

Nästa dag var rädslan borta och ivrigt skyndade han tillbaka till kyrkan.
– I Afghanistan vet vi ingenting om Gud och jag hade så många frågor. Johannes minns sin allra första fråga som han ställde till prästen som löd: ”Vem är den helige Ande?”

Johannes fick en bibel på persiska. Flera nyfunna vänner i kyrkan hjälpte honom att förklara texterna. Han tog emot Jesus som sin räddare. Nu har det gått några år sedan Johannes döptes. – Tidigare visste jag ingenting, men kyrkan visade vägen. Nu är jag vän med Gud, säger Johannes med märkbar glädje i rösten. Man måste välja vilken väg man ska gå och man måste tro med hjärtat, tillägger han.

Idag går Johannes en yrkesutbildning i en större stad och har många afganska kompisar. Johannes berättar att han gav sin egen persiska bibel till en vän som blev väldigt glad.
– Det är många afghaner som vill bli kristna och jag hjälper dem med biblar, avslöjar han.

Johannes är speciellt förtjust i tvåspråkiga biblar.
– När jag och mina kompisar träffas läser vi bibeln och ber tillsammans.

Innan vi avslutar vårt telefonsamtal upprepar han:
– Någon måste visa vägen. I Afghanistan vet vi inte vem vi ska be till. När jag kom till Sverige fick jag veta om vägen och framtiden.

Alla kan bidra med sin lilla pusselbit

I vår lilla by Broby har fler än 25 000 asylsökande personer passerat det senaste året. De allra flesta stannar bara några dagar upp till någon vecka innan de förflyttas till andra boenden runt om i Sverige. Det blir oftast bara korta möten, men nog så betydelsefulla. Vid flera tillfällen har vi fått förmånen att förmedla kontakter till kyrkor på de nya orterna där de har blivit placerade. Vi har även besökt familjer som flyttat tillsammans med anställda eller frivilligarbetare från de aktuella kyrkorna. Johannes är ett exempel på hur han mötte Kyrkan i olika länder. Alla fick bidra med sin lilla pusselbit utan att ha hela bilden klar. Oavsett vilket land Johannes hamnade i mötte han människor som var sända av Gud. Det fanns en kontinuitet i Kyrkans närvaro som sträckte sig över nationsgränserna.

Nya program för asylsökande

Någon måste visa vägen. Norea planerar för programproduktion för asylsökande personer. Den viktigaste ägodelen för de flesta flyktingar är en smartphone. Därför kommer programmen finnas tillgängliga på en app, som kan laddas ner i telefonerna. Programmen kommer innehålla relevant information om Sverige. Dessutom vill vi berätta om den Gud vi tror på. Avsnitten kommer i första hand att översättas till arabiska. Vi vill även arbeta för att stärka samarbetet mellan olika församlingar runt enskilda asylsökande personer genom att bygga nätverk. Programmen kan vara ett redskap för anställda och frivilligarbetare när språket inte räcker till.

Vi kan alla vara medvandrare ett stycke på vägen och bidra med vår lilla pusselbit. Det kan handla om att dela ut kläder, hjälpa någon att ringa ett samtal och boka en tid, följa med någon till vårdcentralen, bjuda hem en flykting till sitt hem eller ta med någon till kyrkans verksamhet. Din och min gästfrihet kan få konsekvenser som sträcker sig ända in i evigheten. Jag kan rekommendera en utmärkt handbok för allt flyktingarbete som finns i Jesaja 58: 6-12. Där finns många härliga löften som gäller både för dig och mig.

* Namnet är ändrat

/Maggan Johansson