2017-04-17

Hannas Café – om ett liv i tacksamhet

EvaFlera år har passerat sedan vi på Norea producerade Hannas Café. Många var de kvinnor som frimodigt delade med sig av sina berättelser. De vittnade om hur de funnit hjälp och tröst hos Gud. Avsnitten är lika aktuella nu som då.

– Det började med att jag fick programmet i en liten mp3-spelare. Det var perfekt att lyssna när jag var ute och promenerade. Sedan dess har jag faktiskt lyssnat flera gånger på alla avsnitt. Det berör, säger Linda Fyrmark.

Hon var väl förtrogen med innehållet då hon några år senare blev ledare för en samtalsgrupp. Deltagarna var ovana gudstjänstbesökare och obekanta med den kristna terminologin. Tillsammans valdes avsnitt som de kunde relatera till.

– Vilket avsnitt tycker du att jag ska skriva om, undrar jag.
– Jag tänker på kvinnan i Småland, men jag har glömt hennes namn, svarar Linda snabbt. Hon som lät människor med missbruksproblem bo i sitt hem. Eva Spångberg, fyller jag i och drar mig till minnes, ”Ett liv i tacksamhet.”

Nu för tiden verkar det vara en trend att skriva tacksamhetsdagböcker för att bli gladare och få bättre livskvalitet. Konkreta träningsverktyg förmedlas för att stärka tacksamhetsmusklerna. Människor söker efter någon eller något att adressera sin tacksamhet mot, men vet sällan åt vilket håll man ska vända sig. ”Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” (2 Tess 5:18) Ett liv som riktar sin tacksamhet mot Gud har något att berätta för sina medmänniskor. Träkonstnären Eva hade en Gudagiven förmåga att förmedla bibelberättelser och berätta om sin tro på ett vardagsnära sätt. Här följer några citat från vårt samtal som mynnade ut i avsnittet, ”Ett liv i tacksamhet”.

”Jag får säga som det står om skapelsen. När han såg på den fann han det vara mycket gott. Jag vill säga om hela mitt liv att det har varit gott, mycket, mycket gott. Inte med framgång och utmärkelser och så, utan ett liv som har legat i Guds hand, så också det svåra har varit gott till sist.”

”Jag var vänsterhänt och när jag fick polio så var det faktiskt en lättnad. Då var det vänstern som gällde. Och med vänster hand har jag kunnat skapa, men det hade aldrig gått om jag hade tvingats in på högerkanten. Det är vänstern som gäller. Den är stark. Och egentligen skulle jag kunna säga att det största i mitt liv, om jag nu får ta det lite ytligt, det var just den där händelsen som var så svår, men som blev så oerhört bra och välsignad… att jag blev vänsterhänt.”

”Det är konstigt, jag sitter bara här och talar om nederlag och det som är svårt. Men jag skär ju i trä. När jag skär i trä så tar jag bort och tar bort. Jag kan ju se att så har Gud arbetat i mitt liv också. Det finns en mening med varje människas liv, men vi måste tillåta Gud att arbeta med oss.”

”Förnöjsamhet är själva livsatmosfären. Jag har den värld som passar mig. Jag har det så fantastiskt bra. Jag är förnöjsam. Det är klart att det kan vara obekvämt och besvärligt många gånger. Men i allt detta finns en stor förnöjsamhet över att få vara frisk och få vara med och kunna se utvecklingen, även om den inte går åt det håll jag vill. Men jag lever ju här vid riksväg 30. Det är bussar, bilar och det är stora långtradare och jag vet inte var de kommer ifrån. Men jag lever ju mitt i världen och ändå så avskilt i min lilla vrå. Där lever jag ensam med Jesus. Det är ett underbart liv att leva. Då och då får jag hjälpa folk vid vägen. Sedan får jag vara ensam där inne i min lilla stuga för att skapa.”

”Jag ber varenda kväll om att framtiden ska bli bra. Och det betyder att, jag tror det blir en kväll eller kanske det blir på natten, så kommer Jesus och han säger, Kom nu Eva, nu ska vi gå hem till den stora festen.”

Något år senare, fram på småtimmarna, öppnade Eva ytterdörren en sista gång för att släppa ut katten. Sedan kom Jesus och hämtade hem henne till festen precis på det sätt hon hade önskat.

Maggan Johansson
(Artikeln publicerad i Noreanytt nr 1, 2017)