2013-05-20

Eurovision, Sverige och Gud

Foto: quirischa

Foto: quirischa

Det har nog inte undgått någon i detta land att finalen i Eurovision gick av stapeln i Malmö i lördags.  Ca 125 miljoner människor runt om i Europa satt bänkade framför TV-apparaterna och fick se hur grannlandet Danmark tog hem vinsten. (Stort grattis Danmark!) Dessa tittare fick även se flera inslag där Sverige och svenskarna porträtterades för att ge andra nationer en uppfattning om hur det är att leva i vårt land.

Många av dessa sketcher och inslag tycker jag är väldigt underhållande. Det är som om vi som folk ställs inför en spegel, där vi med våra Europeiska grannar vid vår sida ges möjlighet att se hur vi egentligen ser ut. Och hur andra ser på oss. Många gånger är spegelbilden lite som den i lustiga huset. Lätt överdriven och ganska karikerande. Andra gånger gör spegelbilden oss smärtsamt påminda om hur vårt samhälle ser ut.

Du som tittade på programmet kanske anar vilken sketch jag tänker på. Det var den första delen i den sketch där en typisk brittisk reporter berättar för omvärlden om oss svenskar. (”Yes, it seems that Sweden is indeed an unusual, even extreme country!”) Redan flera dagar innan inslaget sändes hade manuset cirkulerat på Twitter, tack vare att det först blev skickat till komikern Magnus Betnér, som själv sågade idén. Kanske borde SVT också tagit en extra funderare? Eller är det måhända nyttigt för oss att höra hur omvärlden skrattar åt kyrkan i Sverige?

Foto: Messiah Lutheran

Foto: Messiah Lutheran

Sketchen inleds med ett par som med sitt lilla barn besöker Svenska Kyrkan. Paret står och samtalar med en präst, och det står snart klart att det gäller planering av barnets dop. Paret har dock flera önskemål. Bland annat önskar de att prästen varken ska nämna Gud, Jesus eller Den Helige Ande eftersom de inte tror på det. Och istället för en psalm önskar de höra Swedish House Mafia.

Detta skulle då återspegla svenskarnas ambivalenta förhållande till kyrkan. Man kan tycka vad man vill om sketchen, och även om den må vara lite överdriven går det inte att förneka att det säkert kan se ut ungefär så här. Men den fråga jag fastnat för är: Varför sändes sketchen? Varför är detta den bild av Sverige som manusförfattarna vill förmedla? Att Sverige är ett så pass sekulariserat land jämfört med övriga Europa är klart och därför något som gör oss unika. Annars hade skämtet blivit utan poäng. Men är det verkligen det som särskiljer oss mest, och varför visa upp det utåt? Är det för att vi skäms så över hur vi brutit vårt förhållande till Gud, men ändå inte helt tycks lyckas frigöra oss från de kristna traditionerna? Eller är det för att vi är stolta över vår kyrkas accepterande inställning som låter alla använda de kristna ritualerna, oavsett vad man tror eller OM man tror?

Vi kristna i Sverige kan inte förneka hur vi lever i ett religiöst unikt land, även om särdragen inte alltid är av godo. Därför tror jag att Noreas roll som missionsorganisation är oerhört viktig i vårt samhälle. Vår organisation behöver vara med och skapa verktyg som kyrkan kan använda för att möta det svenska folket på den plats där de befinner sig. Då blir kyrkan inte bara en lokal dit man söker sig för högtider. Då kan kyrkan, med sin tro och sina värderingar, åter bli relevant även i det svenska samhället.

Och först då tror jag det finns chans att sketchen skrivs om!